Ņōķäîīåäč˙

Ãëāâíā˙ ņōđāíčöā Ņëķ÷āéíā˙ ņōđāíčöā

ĘĀŌÅÃÎĐČČ:

ĀâōîėîáčëčĀņōđîíîėč˙Áčîëîãč˙Ãåîãđāôč˙Äîė č ņāäÄđķãčå ˙įûęčÄđķãîåČíôîđėāōčęāČņōîđč˙ĘķëüōķđāËčōåđāōķđāËîãčęāĖāōåėāōčęāĖåäčöčíāĖåōāëëķđãč˙ĖåõāíčęāÎáđāįîâāíčåÎõđāíā ōđķäāĪåäāãîãčęāĪîëčōčęāĪđāâîĪņčõîëîãč˙Đåëčãč˙ĐčōîđčęāŅîöčîëîãč˙ŅīîđōŅōđîčōåëüņōâîŌåõíîëîãč˙ŌķđčįėÔčįčęāÔčëîņîôč˙ÔčíāíņûÕčėč˙×åđ÷åíčåŨęîëîãč˙ŨęîíîėčęāŨëåęōđîíčęā






Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr






 


Till skillnad från tidigare år har inga uppmärksammade politiska mord ägt rum i Ryssland under 2007. Obekräftade uppgifter om politiska mord och försvinnanden sanktionerade av statsmakten förekommer dock alltjämt, framförallt i norra Kaukasus.

Den 23 november 2006 avled den före detta ryske underrättelseagenten Alexander Litvinenko i London efter att ha blivit förgiftad med det radioaktiva ämnet polonium 210. Brittisk polis hyser misstankar om att Litvinenkos förre detta kollega inom den ryska säkerhetstjänsten, Andrej Lugovoj, ligger bakom mordet, och Lugovoj har begärts utlämnad till Storbritannien. Ryssland motsätter sig utlämningen och Lugovoj blev den 2 december invald i det ryska underhuset, Duman. Därmed åtnjuter han rättslig immunitet.

 

Mordet på den undersökande journalisten Anna Politkovskaja den 7 oktober 2006 blev mycket uppmärksammat. I augusti 2007 grep ryska utredare ett flertal personer för samband till mordet. Mordutredningen har av Politkovskajas journalistkollegor beskrivits som professionell, men de menar att de officiella uttalanden som gjorts om motiven för mordet är politiserade. Det förefaller klart vem som utförde dådet, men fortfarande inte vem som beställde det.

 

Ryska specialstyrkor anser sig sedan juli 2006 med stöd i en ny rysk lag ha rätt att utanför landets gränser söka upp och oskadliggöra terrorister som utgör ett hot mot Rysslands suveränitet och integritet.

 

Liksom tidigare år har under 2007 ett stort antal personer med icke-rysk etnisk tillhörighet mördats och utsatts för våldsdåd med befarade rasistiska motiv (se avsnitt 16).

 

Situationen i Tjetjenien har stabiliserats, och ett omfattande återuppbyggnads-arbete pågår. Däremot har situationen i grannrepublikerna Ingusjetien och Dagestan förvärrats. Antalet försvinnanden och mord i Tjetjenien uppges fortsatt minska, medan det ökar i grannrepublikerna. Den ryska organisationen Memorial har registrerat 172 försvinnanden i Tjetjenien under 2006. Under de första sju månaderna 2007 kidnappades 24 personer. I Ingusjetien rapporterar organisationer att 16 personer försvunnit, och att flera hundra personer godtyckligt gripits under samma period. I Dagestan rapporterade organisationen Dagestans mödrar att omkring 20 personer försvunnit.

 

De flesta kidnappningarna i Tjetjenien utförs numera av lokala säkerhets-strukturer, lojala mot republikens president Ramzan Kadyrov. Till skillnad från de federala styrkorna, som tidigare stod för de flesta övergreppen, har dessa större möjligheter att sätta press på civilbefolkningen. Minskningen i antalet försvinnanden kan därför, enligt människorättsorganisationer, delvis vara ett resultat av ovilja att rapportera snarare än en verklig minskning.

 

Våldet och oroligheterna i Ingusjetien påminner om den tidigare situationen i Tjetjenien. Under sommaren och hösten 2007 kom nästan dagliga rapporter om attacker från väpnade grupper mot olika etniska grupper. Inrikesministeriet skickade i augusti ifjol 2 500 man ur de federala trupperna till republiken i ett försök att stävja våldet. I likhet med Tjetjenien tycks dock polisens och militärens sätt att hantera situationen ännu inte ha lett till att spänningarna minskats. Situationen förefaller ungefär lika spänd men mer komplex i Dagestan. Dagestan lider av hög kriminalitet och är hårt drabbat av etniska konflikter. Många av dessa sägs vara ett resultat av hämndaktioner mot polisen, inte sällan med religiösa förtecken. I både Ingusjetien och Dagestan befinner sig alltjämt ett stort antal tjetjenska flyktingar, vilket inte anses bidra till att minska motsättningarna mellan säkerhetsstyrkorna och de olika befolkningsgrupperna.

 

Tortyr och annan grym eller förödmjukande behandling är uttryckligen förbjuden enligt artikel 21 i den ryska författningen. Tortyr och misshandel inom polisväsendet och i de väpnade styrkorna förblir dock ett allvarligt problem.

 

Av alla klagomål som inkommit till den ryska ombudsmannen för de mänskliga rättigheterna, Vladimir Lukin, handlar en tredjedel om polisens brutalitet eller godtyckliga missbruk av våld. Det förekommer omfattande och trovärdiga uppgifter om att rysk polis i betydande utsträckning använder våld och annan förödmjukande behandling i samband med förhör av misstänkta. I Ryssland lägger domstolarna stor vikt vid erkännanden, vilket förmodas bidra till våldsanvändningen.

Särskilt oroväckande uppgifter fortsätter att komma från Norra Kaukasus. Den generella bilden tycks vara att medan antalet kidnappningar i regionen minskar, ökar antalet fall av tortyr. Såväl Europarådets tortyrkommitté som Europarådets människorättskommissarie Thomas Hammarberg rapporterade våren 2007 om fall av tortyr och olagliga frihetsberövande i regionen. De ryska myndigheterna kritiserades för bristande utredning av övergreppen.

 

På grund av brist på grundliga och opartiska utredningar från statsmaktens sida av de rapporterade övergreppen i Tjetjenien, begränsad lagföring i domstol av de misstänkta för övergreppen och få fällande domar fortsätter ryska medborgare att vända sig till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg (se avsnitt 6). Under året har de två första tortyrfallen från Tjetjenien, som behandlades av Europadomstolen, båda lett till fällande domar.

 

Situationen i Tjetjenien fortsätter att påverka den ryska poliskåren. De ryska poliserna skickas enligt ett rullande schema till Tjetjenien på tjänstgöring i upp till sex månader. Enligt den ryska organisationen Demos har upplevelser i form av våld, brott och laglöshet i kombination med bristen på rehabilitering lett till ökad kriminalitet inom poliskåren.

 

Situationen för de värnpliktiga i Rysslands väpnade styrkor är fortsatt svår. Ingen märkbar förbättring har skett under senare år. Problemet med pennalism kvarstår alltjämt.

 

Pennalismen stod enligt officiell statistik för omkring en tredjedel av det totala antalet brott som registrerades inom de väpnade styrkorna under de första tio månaderna 2007. Enligt Försvarsministeriet hade till och med oktober 199 militärtjänstgörande begått självmord, vilket är en ökning med 20 procent från 2006 och utgör cirka hälften av alla så kallade non-combat deaths. Även från officiellt håll befarar man att pennalismen kan komma att förvärras på kort sikt när militärtjänstgöringstiden nu reduceras från två till ett år. Anledningen till det skulle vara att de värnpliktiga som redan tjänstgjort ett av sina 1, 5 år skulle kunna känna sig förfördelade i jämförelse med de värnpliktiga som rycker in med början våren 2008. På längre sikt bedöms dock den kortare militär-tjänstgöringstiden, i kombination med den högre kvalitén på de värnpliktiga, leda till att pennalismen minskar.

 

Kriminaliteten inom de väpnade styrkorna fortsätter att vara ett stort problem. Störst är problemet bland de kontraktsanställda. Precis som i det övriga ryska samhället ökar korruptionen, i synnerhet bland högre officerare.

 

Situationen i Rysslands häkten och fängelser har generellt förbättrats något. Det faktum att Justitieministeriet sedan 2006 ansvarar för samtliga häkten och fängelser, de förbättrade statsfinanserna och det ökande antalet fällande domar i Europadomstolen är några tänkbara förklaringar. Många häkten och fängelser är dock fortfarande kraftigt överbelagda och i stort behov av upprustning.

 

Antalet personer i häkten och fängelser har sedan 2004 efter flera års minskning ökat med över 120 000 personer och uppgick i december till 886 000. Försök att ändra den straffrättsliga lagstiftningen (se avsnitt 6) i syfte att minska antalet frihetsberövade tycks hittills ha varit fruktlösa.

 

Hälsosituationenför de intagna förblir allvarlig i både häkten och fängelser. De sanitära förhållandena rapporteras överlag vara mycket bristfälliga. Statistik från Justitieministeriet visar att merparten av de intagna lider av olika sjukdomar. Antalet HIV-smittade i ryska fängelser fortsätter att öka och uppgick 2006 till cirka 39 600, vilket är en ökning med nästan en tredjedel sedan 2004 och utgör cirka 10 procent av det officiella antalet HIV-smittade i Ryssland. Antalet intagna som lider av psykiska besvär fortsätter också att öka. Problemet med alkoholism och drogberoende kvarstår. Vissa förbättringar har dock skett. Enligt Justitieministeriet har antalet smittade och avlidna av tuberkulos minskat med två tredjedelar sedan 1999 och minskningen fortsätter.

 

Förhållandena är generellt sett svårare i häkten än i fängelser. Riksåklagaren Jurij Tjajka sade i april 2007 att personer gripna för mindre förseelser inte längre ska kvarhållas i landets överfulla häkten, eftersom detta var för kostsamt.


 


Īîäåëčōüņ˙ ņ äđķįü˙ėč:

mylektsii.su - Ėîč Ëåęöčč - 2015-2024 ãîä. (0.008 ņåę.)Âņå ėāōåđčāëû īđåäņōāâëåííûå íā ņāéōå čņęëū÷čōåëüíî ņ öåëüū îįíāęîėëåíč˙ ÷čōāōåë˙ėč č íå īđåņëåäķūō ęîėėåđ÷åņęčõ öåëåé čëč íāđķøåíčå āâōîđņęčõ īđāâ Īîæāëîâāōüņ˙ íā ėāōåđčāë